I ett Hollywood full av prequels, sequels, remakes och reboots på allt från film till TV så har Hulu gjort en en sitcom på temat. Kul va? Ja, faktiskt.
TV-serien Reboot handlar om en sitcom vid namn Step Right Up som får en reboot efter cirka 20 år och man får följa återföreningen mellan skådespelarna och arbetet bakom kulisserna.
Det är metahumor när Hulu själv medverkar i serien och ja, Jackass-pappan Johnny Knoxville spelar en av skådisarna i sitcom-familjen. Övriga familjemedlemmar är Keegan Michael Key, Judy Greer och Calum Worthy. TV-serien är skapad av Steven Levitan, personen bakom Modern Family.
Tänk dig en tv-serie med Thåström och Nick Cave som tonåringar i Sverige, det låter lite overkligt för att vara sant. Den svenska regissören och manusförfattaren Måns Mårlind (Bron) hade en dröm där Nick Cave var ny klasskamrat till Thåström 1971, när de båda var 14 år och blev bästisar. Kort därefter vaknade Måns ur drömmen och började fortsätta sin dröm i form av ett manus.
Både Thåström och Nick Cave har alltså nappat på idén och nu ska den bli en internationell animerad tv-serie på engelska som ska utspela sig i Sverige.
Själv har jag varken lyssnat på Thåström eller Nick Cave, men animeringsstilen ser häftig ut och själva idén och storyn låter intressant.
Jag gillar när en film eller tv-serie känns som att den inte riktigt hör hemma i ”vår” värld, när det är fiktiv historia, lite ”what if”. Men jag är ju en fan av sci-fi av många dess slag, så det är inte så konstigt att jag tycker så. Nu är det här inte den typ av serie riktigt, men det pirrar ändå lite i kroppen av tanken på den här Thåström & Nick Cave-what if-mashupen av animerad tv-serie som utspelar sig i Sverige på 70-talet.
Det går att läsa mer utförligt om den kommande Thåström/Nick Cave-serien Before They Were Gods på DN.se.
James Gunn, skaparen bakom Guardians of the Galaxy-filmerna och The Suicide Squad har gjort en spinnoff-serie till den sistnämnda filmen som fokuserar på John Cenas karaktär Peacemaker.
Serien följer Peacemaker när han rekryteras av A.R.G.U.S.-agenter inklusive Emilia Harcourt (Jennifer Holland) och John Economos (Steve Agee) från The Suicide Squad för att jobba med ”Project Butterfly”.
Det som skiljer denna serie med andra i samma genre är det är mycket brutalt våld och gore och tramsig humor ungefär som i Deadpool-filmerna och det får mig att skratta hysteriskt (speciellt i en scen med en genomgång i en skåpbil inför ett uppdrag) men även mycket drama förekommer och Gunn vet vad han pysslar med.
Sen måste såklart introt nämnas, som har en annorlunda och löjligt rolig koreograferad dans med alla seriens karaktärer till musiken av norska hair metal-bandet Wig Wam. I en intervju har James Gunn förklarat att bakgrunden till det udda introt är skapat som en motreaktion till ”skippa introt” som idag finns på de flesta streamingsajterna. Dock har jag aldrig skippat ett intro av någon serie eftersom ett intro sätter en stämning.
Inte nog med norsk musik i introt så förekommer även musik av svenska The Poodles och även finska Hanoi Rocks i serien. Det är mycket nordisk musikkoppling eftersom James Gunn är ett stort fan.
Den här TV-serien kände jag att den hade något efter att bara ha sett postern. Baserat min direkta känsla för den spännande postern med näsblod, geting och något mystiskt avspeglad i pupillen samt min favoritfärg i titeln bestämde jag mig där och då för att inte titta på någon trailer eller läsa mer om handlingen än det jag hade snappat upp och bara dyka rakt in.
Serien handlar i korthet om ett high school-fotbollslag bestående av ett gäng tjejer som är med om en flygkrasch långt ute i vildmarken 1996. 25 år senare har de som överlevt lagt händelsen bakom sig men det som hände dem i deras ungdom är långt ifrån över.
Jag är inget fan av serier där man använder sig av flashback-verktyget för att föra en historia framåt (förutom Lost då). Kan inte storyn berättas kronologiskt är jag inte så värst intresserad. I Yellowjackets hoppas det friskt mellan dåtid och nutid men just i den här serien gör det mig faktiskt ingenting alls. Kan det ha med ett kraschat flygplan att göra? Kanske.
I serien finns skådisar som Melanie Lynskey (2 1/2 män), Christina Ricci (Black Snake Moan) och Juliette Lewis (Natural Born Killers) samt ett gäng relativt nya ansikten för mig som Sophie Thatcher (The Book of Boba Fett), Ella Purnell (Army of the Dead), Sophie Nélisse (47 Meters Down: Uncaged) och Jasmine Savoy Brown (Scream 2022) med flera.
Förutom i seriens intro som föreställer ett välanvänt VHS-band med en salig blandning klipp tillsammans med en rivig indierock-melodi så förekommer många hits från 90-talet i serien, till exempel M.C. Shan – Informer. Det är lite uppfriskande med en TV-serie som utspelar sig på 90-talet för en gångs skull då många andra utspelar sig i årtiondet som kom före. Inget fel med det men 90-talet har fått för lite tid i rutan och kanske är det här den revival den behöver.
Detta är en av mina favoriter bland TV-serier på senare tid. En blandning av Lost, Alive och Flugornas herre.
Zack Snyder har återvänt till zombiegenren med Army of the Dead på Netflix och även denna gång bjuder han på musik av Richard Cheese. I Snyders debutfilm från 2004 använde han låten Down with the Sickness och nu i Army of the Dead använder han Viva Las Vegas i filmens öppningssekvens. Det värmer mitt hjärta. Se klippen nedan.
När Netflix släppte en teaser till den tyska serien Dark så tyckte jag att den verkade usel, även om det sas att den hade Stranger Things-vibbar vilket jag inte fick, sedan var den också tysk. Ett kriminaldrama i Tyskland om en försvunnen pojke lät inte så lockande. Sånna serier har man sett på SVT förut i olika varianter.
För någon vecka sedan så råkade jag se en trailer av Darks andra säsong och jag stängde av illa kvickt. Det jag minns av första säsongens teaser såg inte ut såhär, detta var något helt annat, något mycket bättre, något mer i min smak. Jag bestämde mig direkt för att kolla på serien utan att läsa handling och blev hooked på studs och såg ett gäng avsnitt i ett svep.
Jag har nu sett båda säsongerna och väntar med stor spänning på säsong tre som kommer 2020. Jag vill inte skriva allt för mycket om handlingen för jag läste inte på något själv om serien, utan jag gick på det lilla jag redan visste och att beskriva serien mer utförligt kommer typ att förstöra hela grejen.
I korta drag handlar det om fyra familjer och en försvunnen pojke och mer vill jag inte säga då som sagt förstör. Det tycker i alla fall jag, som inte läste på något och såg serien på känsla och blev helt blown away när jag förstod vad det handlade om.
Musiken i serien är guld och jag vet inte om jag har sett så perfekt castade skådisar någonsin i en serie eller film. Gillar man Stranger Things och Chernobyl är denna serie en perfekt matchning.
Då har äntligen dagen kommit då vi får se rörliga bilder från Marvel Studios mycket efterlängtade Captain Marvel.
Filmen utspelar sig på 90-talet, vilket är ett outforskat årtionde i Marvel Cinematic Universe. I Filmen får vi bekanta oss med yngre versioner av både Nick Fury och Agent Coulson samt Ronan och Korath från Guardians of the Galaxy vol 1. Precis som med Spider-Man: Homecoming så är Carol Danvers (Brie Larson) redan ”fullfjädrad” vid filmens början, vilket gör det lite spännande att direkt hoppa in i handlingen och lära sig om karaktären allt eftersom filmen går.
Det ska bli intressant att se mer av den kosmiska delen av MCU och var Danvers har hållit hus under alla dessa 10 år i det sammankopplade filmuniversumet.
Idag kom en trailer för Filip & Fredriks kommande långfilm Tårtgeneralen. Filmen handlar om Hasse P (Mikael Persbrandt) som vill sätta Köping på kartan genom att göra världens längsta smörgåstårta när staden blir utsedd till Sveriges tråkigaste stad. I övriga roller finns Helena Bergström, Tomas Von Brömssen och Cecilia Frode.
Slutet på en era och början på något nytt, så har det typ sagts om Infinity War. Med andra ord så kommer MCU (Marvel Cinematic Universe) se lite annorlunda ut efter den tredje Avengers-filmen. Vad det nu ska betyda, andra genrar kanske?
Men innan vi får se denna mastodontrulle så får vi ”nöja oss” med Black Panther som har premiär 14 februari.
Dennis Åkerlund 